Nästa månad är det morsdag och då vill jag i samarbete med thefashionroom tipsa om deras fina posters. Det är alltid roligt att uppmuntra någon ibland. Morsdag tycker jag är en dag som är extra roligt att visa hur mycket kvinnorna i ens liv betyder.
Just nu inför morsdag så får ni 15% på alla posters tills imorgon 24:00 om ni uppger koden: MOR. Ett roligt tips är postern regler som har blivit väldigt populär. Ni hittar postern HÄR!Om man inte bara vill fira mormor och farmor så kan man även lägga till morfar och farfar på postern!
Reglerna hos mor- och farföräldrar kan ju ibland vara lite annorlunda än hemma
Hemskt ledsen för min frånvaro. Det känns ärligt talat som jag precis fått tillbaka mitt liv. Pånyttfödd! Jag sitter upp och har i denna stund inte ont. Förstår ni hur värdefullt det är? Hela dagen igår och natten till igår så har jag legat i sängen och gått omkring i huset som en zombie. Man kan säga att jag har haft en topp av endosmärta som nästan ätit upp mig inifrån och ut. Jag har ganska hög smärttröskel och ger inte upp i första hand. Jag är en fighter och försöker i alla lägen att hålla mig över ytan. Men efter det jag gått igenom nu så är jag glad att jag lever! Jag vet det låter kanske väldigt dramatiskt men jag har inte varit med om något värre. En ihållande smärta i hela magen upp under revbenet och runt i ryggen, som tandvärk fast inte i tänderna gånger tio. Ett illamående som om man drabbats av kräksjuka fast spyorna inte kommer och så lite feber på det! Hade någon fråga mig om jag ville att någon skulle ”släcka lyset” åt mig så hade jag tackat ja alla gånger, så ont hade jag! Jag som alltid har tyckt att folk som valt att avsluta sitt liv varit egoistiska svin, men nu kan jag se det med helt andra ögon. Jag fattar att folk tar livet av sig. Det är fan tragiskt och väldigt hemskt, och jag skäms över att jag ens skriver det och har känt det. Jag skulle ju aldrig gå så långt för jag skulle be om hjälp men bara själva grejen, det finns de som lider såhär varje dag och det får mig ledsen. Det är så fruktansvärt. Jag har en gång blivit erbjuden smärthantering, men jag har känt att jag haft det under kontroll. Jag har mina speciella källor där jag hämtar energi. Genom min familj, mina djur, min musik och träning. När jag är ensam hemma kan jag sitta vid mitt piano och bara blunda medan jag låter noterna bara komma, med rätt andning så mår jag också bättre när det är tungt. Och när man haft en svacka pga av smärta kunna komma tillbaka och börja träna och motionera.
Vänner, det finns inget som är så betydelsefullt som vänner när man mår dåligt. Jag har haft en del vänner som inte visat sig vara vänner. Sådana som bara utnyttjat en till sin egen fördel. Usch för sådana sk vänner!
Idag fick jag till 5 km i spåret och det kändes så himla underbart! Träning är den bästa medicinen och tillsammans med människor som uppmuntrar så blir allt så mycket roligare. Jag är så taggad inför New York! Att få träffa alla inspirerande kvinnor, träna i central park och springa tjejmilen tillsammans med SpringTime!
En annan sak som jag faktiskt tagit till mig från er bloggläsare med erfarenhet av endometrios är att tänka på att äta laktosfritt. Jag ska testa, jag drack kaffe med laktosfri mjölk i kaffet (ja jag vet att jag ska undvika kaffe och ja jag kämpar med det!) och jag mår bättre. Laktosfritt kanske kan hjälpa mig mer än vad jag trott!?
Imorse vaknade jag halv sex av att det luktade bajs, ni vet stanken som kryper sig in i näsborrarna så man vill kräkas. Det var bara att kliva upp och ta på sig detektivmössan och undersöka den oidentifierade stanken. Det var Buster! Där satt han i hallen med sina stora bruna hundögon och skämdes. Mysteriet var löst, nöden har ingen lag och kan man inte hålla sig så kan man inte! Det är slitsamt att ha en valp men det är värt det alla gånger, dock så glömmer man fort hur det är. Engla-Freja tränar med Buster hela tiden och han har lärt sig en massa nytt, de är ett bra team. Igår var vi och vaccinerade Buster, det var inga problem. Han var så glad och viftade på svansen hela tiden. Det fanns mycket att lukta på och glada människor som ville hälsa på honom, det var spännande. Vi har varit noga med att Buster inte fått hälsa på andra hundar tills han fått sin trettonveckors vaccination, Devil blev sjuk när han var valp och det har jag i bakhuvudet och har varit extra försiktig. Men nu kan vi ge oss ut på riktiga äventyr och minsann träffa hundkompisar och träna på helt annat sätt, vi röra oss utan att behöva vara oroliga. Nu kommer säkert någon påpeka att vaccinationen skulle vara gjord i tolfte veckan men då kan jag berätta att det är nya rön. Numera är det vid vecka tretton. Kommer inte riktigt ihåg just varför (ska ta reda på det exakt) men jag litar helt och hållet på mina uppfödare som var väldigt noga med att påpeka just det.
Det ena avlöser det andra så idag blev det vab igen! Micke är hemma från jobbet och jag ska precis ta tag i mitt jobb samtidigt som jag stoppar i mig lite frulle.
Fullkomligt älskar hortensia, visst är det vackra ♥ Praktfulla och eleganta!
Senare ska jag iväg på ett möte i Mantorp! Tänk om skulle kunnat få stanna till i Mantorp Park och fått leka lite när man ändå var i krokarna. Det skulle jag ha gillat! Det är någonting med mig och bilar alltså
Vet ni hur frustrerande det är att vabba med barn som man inte behöver vabba med egentligen! Det går kräksjuka på dagis, de ringde i onsdags och ville att vi skulle hämta barnen för att Emmy hade varit lite lös i magen vi har haft det här i två veckor veckor nu på förskolan och det bara går runt. Jag fattar att de vill ta det säkra före det osäkra, men det har inte varit något fel på våra barn överhuvudtaget. Att Emmy varit lite lustig i magen beror på att hon håller på att få tänder. De har lekt och busat och varit precis som de alltid är. Gaaaah jag förstår att man måste ha dom hemma om de är sjuka och jag förstår att 48 timmars regeln gäller. Jag som hade massor jobb inplanerat, nu fick jag passa på att mysa och leka med barnen jättemycket ♥ Älskar när det händer!
Igår ringde det från skolan också, Adam hade ramlat ner från en klätterställning och fick gå till sjuksyster. Han hade slagit i ryggen och huvudet och kände sig trött så läraren ville att vi skulle komma och hämta honom. Väl hemma så undrade vi lite närmre vad som hade hänt och Adam förklarade. Det både jag och Micke reagerade på var att INGEN lärare eller annan personal på skolan sett eller hört att han ramlat ner från klätterställningen och var ledsen. Adam hade själv gått bort till sin vän Axel och gråtit och berättat vad som hänt, strax därpå kom äldre barn ut på rast och tröstade Adam och såg till att en vuxen tog sig an Adam.
Hallå!? Personalen!? Vart är ni!? Nej jag ska inte kasta skit på skolpersonalen, ni gör ert bästa MEN det är fasen inte tillräckligt tyvärr! Hur ska jag kunna känna mig trygg som förälder när det inte finns vuxna på skolgården som har ett vakande öga på mina barn, över allas barn?
För ett par veckor sedan när jag skulle hämta barnen så var jag lite tidig, jag satt kvar i bilen och väntade på att barnen skulle komma ut ur matsalen efter mellanmålet. Det var barn på skolgården, fem tjejer vid lekplatsen och fyra pojkar vid cykelstället på skolgården varpå en av pojkarna låg på asfalten i fosterställning. Jag hoppade givetvis ur bilen och gick fram och frågade vad som stod på. Näää det är inget *fniss!Vadå är inget? Varför ligger han på marken för? Jag frågade flera gånger utan att få ett svar. Jag frågade pojken hur det var med honom, han snyftade och sa efter en liten stund att han hade ont i huvudet. Ingen av pojkarna verkade vilja berätta vad som hade hänt och då ändrade jag tonval och frågade bestämt ännu en gång. Han råkade ramla av min pakethållare, det var en olyckshändelse. Jaha och då står ni här och fnissar? Jag kände direkt att det inte stod rätt till. Jag ser en dam gå över skolgården, jag vet inte om hon ser mig men jag tror faktiskt hon gjorde det. Hon lade ingen större vikt varför jag stod med en massa grabbar vid cykelstället, hon missade också att en pojke låg på asfalten. Han reser sig upp och jag kramar om honom, sen börjar han gå och jag följer honom över skolgården. Jag frågar om de andra pojkarna varit taskiga men han säger att de inte har varit det. Jag försöker att tro på honom, men säger att han kan prata med mig när som helst om han vill. När vi säger hej och jag vänder tillbaka igen så möts jag av de andra pojkarna som är på väg, samma väg. Jag ropar till dom att de ska vara snälla och ta hand om varandra och får till svar att de ska det. Jag var så arg! Vart fan var skolpersonalen! Jag är så fruktansvärt trött på alla incidenter på denna skola så jag kräks. Utan att överdriva så är det något hela tiden. Det gör mig rädd, ledsen och orolig för framtiden. Utvecklingen verkar onekligen inte bli till det bättre. Att våran politiker inte förstår att det behövs mera personal och resurs till barnen – våran framtid är bara tragiskt! Jag får syn på damen som är på väg över skolgården och går rakt fram till henne och frågar om det överhuvudtaget finns någon personal på skolan?! Ja jag kan nog ha låtit en smula sarkastisk Vad menar du? Ja alltså jag menar precis vad jag säger, jobbar du här? För när jag kom hit så låg det en kille i fosterställning uppe vid cyklarna och jag undrar vart personalen på den här skolan är!? Dom här barnen som är på skolgården har slutat skolan, och vi har inget ansvar för dom längre! Nähe så ingen vuxen håller koll på att barnen kommer iväg , eller vad som händer på skolgården!? Jag fick inte ur henne något vettigt så jag tackade för svaret och gick mot matsalen där jag visste att fritidsbarnen satt och käkade mellanmål. Precis då kom en fritidspedagog ut som jag känner. Han frågade om jag var arg så jag antar att det syntes. Jag berättade allt som hänt och han höll med om att det är ett problem de har på skolan, tillsynen av barnen när de har slutat tills de kommer från skolgården brister. Han pratade också om att de inte har ansvar för barnen när de har slutat men jag tänker att det måste väl ändå skolan ha tills det att barnen lämnat skolgården? Eller har jag fel?
Jag läste igår i tidningen att elever på Norra skolan blivit bestulna.
”Det var i tisdags förmiddag som fem elever på Norra skolan blev av med jackor och skor. Ytterkläderna förvarades i korridoren utanför salen som de hade lektion i.Dagen efter stölden kontaktades polisen av skolan, som i samband med sin anmälan även lämnade uppgifter om vem tjuven kunde vara.– Det finns misstankar om att en vuxen person lagt ut plaggen till försäljning på Facebook, säger förundersökningsledare Peter Ström hos Motalapolisen.Enligt Norra skolans rektor Andreas Müller var det föräldrar som uppmärksammade annonseringen och tipsade personalen. Den utpekade personen jobbar inte på skolan, där man har rutiner för hur obehöriga besökare ska hanteras.– Någonstans har det brustit, säger Andreas Müller som tillägger att eleverna på grund av platsbrist inte får ta med sina ytterkläder in i klassrummet.”
Det har brustit ja! Det är det minsta man kan säga. Jag undrar hur långt det måste gå innan folk öppnar sina ögon och inser att något radikalt måste göras! Så nu kan vem som helst gå in på våra barns skola och stjäla kläder, då finns det inga gränser för vad som skulle kunna hända. Nästa gång blir väl någon kidnappat! Undra om de fattar då?
Idag när jag hämtade barnen så berättade Adam att ambulansen fick hämta en flicka som slagit sig… Det var det första han berättade! Inte åh idag har vi läst en jätterolig bok och vci har haft så roligt i skolan. Nej man slås av allt negativ som händer hela tiden.
Vi uppmuntrar och hejar på barnen, försöker att få dom att se på skolan på ett positivt sätt. Men ibland är svårt att motivera när man egentligen själv ifrågasätter skolan. Tungt. Det finns så många fina människor som jobbar med våra barn, men de är inte tillräckliga! Jag tror dessutom att man på våran skolan skulle behöva placera ut rastvakterna på egna områden istället för att undvika att alla ska hamna på ett och samma ställe, även om jag kan förstå att det lätt blir så. Men skolgården är stor och man kan omöjligt se allt som händer om alla är på samma ställe.
Nu släpper vi dessa tunga tankar och ser framemot att det är helg!
Jag unnade mig två nya rosenbuskar idag till sovrumsfönstret. Dessutom så köpte jag två krukor till nya trädäcket, lite blommor och ett träd. Jag har tänkt att jag ska skapa en avkopplande oas, där alla ska vilja hänga i sommar.
Micke har blivit en riktigt handyman, se så fint trädäcket är! Men det blir väl så när man är intresserad av något, man vill lära sig! Alla är vi barn i början, men Micke har verkligen gått från 0 till 100 på en gång. Jag ska visa mera bilder när däcket är klart. Jag ska bestämma mig för någon form av ”staket” och ”skärmvägg” heter det så? Jag har kikat lite på Jabos sortiment, fint men ganska dyrt. Häromdagen så beställde vi en matta på Colorama, vi gav måtten 4 x 5 meter men fick 4 x 4,5 meter. Surt! Men det är bara att att åka tillbaka och fixa ny, gör om gör rätt!
Ikväll åkte jag iväg och hämta Engla-Freja och Adis på disco. Som de hade dansat Och mest nöjd verkade de vara över sina neonarmband hahaha-
Dagens jag ser inte ut mycket för världen. Trött, smink från igår (jag återvinner haha) flötigt hår och mensmage. Men jag gillar min nya tröja från Sportamore! Lång, mjuk och baggy.
Här blev det en lugn Valborg för familjen. Vi har varit hemma och grejat lite, legat och jäst i soffan och bara myst. Jag tog en snabb powerwalk kryddat med lite intervaller. Under lingonveckan är orken på botten verkligen. Jag får liksom tvinga mig själv att hålla igång träningen. Dessutom så lägger jag alltid på mig ca tre till fyra kilo under mensen. Inte nog med att man känner sig helt svullen man blir svullen också hahaha. Vilka problem vi kvinnor har egentligen.
Fångade lilla Tuvis på bild idag när hon låg och pratade med katterna. Trasan du passar i blått, du är jätte tjusig! Jag tycker det är så roligt att höra på när hon leker, just nu är det mycket rollspel. Hon har sina ”låtsas” kompisar som ofta är med i leken. Jag hade också en låtsaskompis när jag var liten, hon hette Sara och hade jättelångt mörkt hår. Har ett svagt minne av att hon var en väldigt busig kompis, alltid när man hamnade i knipa för något man gjort så var det hon som låg bakom det
Trasan och Lotus ♥
Vi hade tänkt att slå på med en finare middag ikväll men vi orkade inte. Det fick bli en en korvstroganoff och sallad. Jag måste passa på att fråga er som kör laktosfritt, jag har nu kört laktosfri arla grädde till matlagning och tycker att smaken blir helt annorlunda mot när man använder vanlig grädde. Det kanske är en vanesak? Men barnen tycker inte heller att den är supergod tyvärr. Finns det någon annan som ni kan rekommendera som smakar mera som vanlig grädde? Har sett att Valio har laktosfria produkter, är de bättre och godare? Förövrigt kan jag konstatera att min mage är MYCKET bättre och endon också verkar det som. Fantastiskt.
Nu ska jag krypa ner i sängen för imorgon ska hela familjen upp tidigt för att bege sig till Eskilstuna djurpark. Vi ska möta upp Therese och barnen i Örebro först och åka ihop med dom sista vägen. Som jag har saknat att krama på Therese! Ska bli härligt.
Nu har vi landat hemma i soffan efter rolig och mysig dag tillsammans med Loppi och Parken Zoo. Vi blev inbjudna till en vipdag där vi fick utforska parken, träffa alla djur och busa på tivolit. Eftersom vi aldrig besökt Parken Zoo i Eskilstuna så var det extra spännande.
Adam ville göra en spektakulär entre på röda mattan :-)
När vi kom in så möttes vi av ett inbjudande tivolit, och till barnens stora förtjusning så fick de börja äventyret med några åk. Vi har inte varit med barnen på så många tivoli så de har inte åkt så mycket karuseller. Jag själv är världens fegaste när det kommer till karuseller så jag fick bita mig själv i läppen några gånger när barnen ville åka sådant som jag själv aldrig skulle våga åka. Men jösses så tuffa kids jag har, de åkte allt! De började med ”lilla fritt fall” och även om det nog var lite läskigt första gången så blev de inte alls avskräckta, tvärtom
EmmyLou åkte karusell för allra första gången i sitt liv, självklart var jag tvungen att förevigade det ♥ Av alla figurer på karusellen så valde hon pippin. De andra barnen hittade snabbt sina kompisar, Mirka och Peter var på plats med nästan alla barn och det blev ett kärt återseende. Micke fastnade vid radiobilarna och blev som barn på nytt!
Vi mötte upp Therese och barnen och hennes vän. Det blev ännu mera kramkalas, Ellah och Kidh är så jäkla söta! Vi bestämde att vi snart måste ses igen. Någon gång mellan Therese semester och min New York resa, men det är bara en timma mellan oss så det ska vi nog hinna med.
Efter lek blir man hungrig! Det serverades hamurgarebuffe. Jag har nog aldrig sett barnen äta så fort, mycket att se och många viljor på en gång dessutom så skulle vi ju hinna med allt!
Emmy fastnade för vovven eller ja kissen. Emmys, vill ha, den är min! Hon försökte med allt möjligt, till slut fick jag lyfta henne därifrån och då var det nära till tårarna! Men shit vad fräna dom är tigrarna, så bedårande att titta på. Jag fångade en på bild ganska nära. Drömmen vore ju att få komma ännu närmre om man vågade hahaha!
Jag och Tuva fastnade hos sandkatterna. Jag har aldrig tidigare hört talas om sandkatter. De var så coola! Har ni sett sådana någon gång?
Efter att ha gått i djurparken så mötte vi upp Mirka, Peter och Therese igen. Det blev ett sista ryck innan det var dags att åka hem.
Hela dagens så hade barnen och Micke laddat för ”stora fritt fall”. Skulle de våga? Klart de skulle, och då kan jag tillägga att Micke är väldigt höjdrädd. Medans de stod och köade så började jag må illa av tanken på att mina barn skulle upp i den karusellen. Ja jag är nojig och supertöntig, jag erkänner! Barnen var så exalterade och jag funderade på hur jag skulle kunna avstyra det hela hahaha. Jag bet ihop, såklart jag gjorde. De ville ju verkligen! Men så på en sekund så rasade lilla Charlies hela värld, han fick inte åka. Enligt mätskalan så fattades det knappt en ynka liten centimeter. Ahhhhh ni kan ju tänka er hur ledsen han blev. Tvillingbrorsan fick ju åka men inte han. Hade han bara sträckt lite på sig så hade han varit där. Men jag vet också att dessa säkerhetsföreskrifter finns av en anledning. Är man inte tillräckligt lång så får man av säkerhets skäl inte åka. Men jag tyckte faktiskt synd om honom. Hans tårar rullade nedför kinden när han såg sina syskon åka.
Vi har bestämt att vi ska åka tillbaka till Parken Zoo i sommar och då minsann har Charlie vuxit en centimeter och då ska han få åka den karusellen först av alla. En glass senare så var han glad igen!
Vi är väldigt glada över att fått möjlighet att besöka Parken Zoo, vi ger den fullt betyg och kommer absolut åka tillbaka igen! Parken är precis lagom och det tyckte vi om.
Idag har solen verkligen gett mig energi, jag älskar värmen och solens strålarna mot min kind. Tänk vad mycket det kan göra med lite sol.
Jag har haft några duster med mina kära tvillingar idag igen, är det åldern? Jag försöker komma ihåg om alla barn varit såhär jobbiga. Herregud nu skrev jag att barnen var jobbiga. Inte sådär gulliga och charmiga som många bloggare skriver att deras barn är. Jag älskar ju mina barn så det gör ont, men de ger mig gråa hårstrån och raseriutbrott mellan varven, tvillingarna mer än några av de andra barnen. Dubbeltrubbel har fått en helt ny innebörd för mig. Ja men det är klart de kan vara sådär bloggibloggi gulliga också. Ta vara på tiden de växer så fort! Ja det gör dom, och även om jag får dåligt samvete när jag tänker på det så önskar jag ibland att de växte upp lite hahaha. Mjaarå nog känner jag mig extra speciell som har blivit med tvillingar det är unikt och väääldigt speciellt. Så kunde det stå i broschyrer som man fick på mödravården. Jag fattar vad dom menar! Ibland vill man ta den ena ungen och slå den andra med (jag skojade, bäst att skriva det för att undvika onödiga missförstånd).
Jag har varit väldigt duktig på att hålla mitt privatliv utanför bloggen, av många olika anledningar men en stor anledning till det har varit av respekt till mina barn. Jag pratade med Therese om just det här idag. Hon ger lite mera av sitt privatliv i bloggen än vad jag gör. Fast det kanske inte är så lustigt heller? Hon har varit med i ensam mamma söker och har blottat den biten av sitt liv med relationer och allt vad som hör till i teve. Jag har gett det färdiga familjelivet på ett helt annat sätt. Men så enkelt är det ju inte alltid, inte för någon. Det såg ni också i senaste säsongen av Familjen Annorlunda när jag berättar om när Micke och jag separerade.
Jag har helt klart en ganska komplicerad familjesituation. Många pappor inblandade. Kanske inte är så konstigt längre när jag tänker efter? Mera modern kan man inte bli. Fast för mig är det annorlunda, jag har vuxit upp med en pappa och mamma ihop. En riktig kärnfamilj. Jag har två äldre bröder, halvbröder sen min pappas tidigare äktenskap. Men aldrig har jag sett dom som halvbröder, de har varit lika mycket mina bröder som mina helbröder. Med det skrivet så kan jag konstatera att det blir vad man gör det till oavsett många pappor eller inte.
Jag kommer börja skriva lite mera intimt om hur jag uppfattar saker, vad jag lever i, vad jag levt i och hur jag trots det får det att funka för oss och hur jag numera trivs ganska bra. Dagen då jag bestämde mig för att gå ut med mitt liv. Självinsikt kallas det.
Mina barn kommer givetvis alltid att komma först och även om jag kommer att bli lite mera personlig så tänker jag på dom i alla lägen! Vi har en öppen kommunikation här hemma, Victor, Oliver och William är väldigt ärliga med mig. Vi pratar och försöker förstå varandras känslor och hur vi ser på saker och ting. Victor speciellt, han vet vad jag gick igenom som femtonåring och ensamstående mamma. Han har fått läsa mina dagböcker. Alla dagar av både sorg och glädje. Jag skulle göra om det igen och igen och igen. Mångas syn på mig när jag var gravid som femtonåring, kompisar som inte fick umgås med mig längre för att jag var gravid. Det var nästan som jag var motbjudande på något sätt. Att ens pojkväns mamma byter bort mig och bebisen emot en dator! Ja det är sant, visst låter det sjukt! Men är sant, Victors farmor köpte en dator till Victors pappa om han lämnade mig vilket han gjorde! Han var 16 år, visste inte bättre och vågade inte gå emot sin mammas ord. Nej det var inte alltid lätt! Men se vart jag är idag, jag kommer för alltid att vara oerhört tacksam och ödmjuk mot livet och allt vad det har gett mig i alla stunder. Jag har ju trots allt formats av hur jag valt att leva, och trots motgångar men för det har det nödvändigtvis inte blivit dåligt!
Ibland kan det ta lite tid innan man kommer underfull med saker och ting. Jag tar ofta både en och två omvägar, eller helt fel väg. Men i slutändan så kommer man på vad som är bra för en själv och de man älskar mest! Så till er som just nu i detta sitter och tvivlar, mår dåligt i en relation eller kanske bara känner sig ensamma. Håll ut, det blir bättre. När man är där på botten och inte tror att det kan bli värre så kan det de, men sen vänder det! Och känn ingen sorg för dina val i livet, det är dom som gör att du blir du! Ingen kan säga vad som är rätt för dig, det kan bara du känna. Livet går upp och ner men till slut så faller alla pusselbitar på plats eller åtminstone så gott som. Jag låter som en gammal tant, men jag fick börja leva tidigt.
Från tunga ord till tunga barn, eller något otränad mamma kanske?
EmmyLou älskar att vara med på golvet när jag tränar, hon blir arg när hon inte får sitta på min rygg. Men jag är inte så svårövertalad när det kommer till bus. Igen igen mamma! Jag gav magen en ordentlig match idag, så imorgon kommer jag ha en sådan där skön smärta som man gillar.
Imorgon börjar jag dagen tidigt, med en runda längst Göta kanal. Med grymt pepp, bra musik och bästa sällskapet så kommer det bli en bra start!
Försov mig imorse, blev stressigt som fasen. Hela dagen har efter det blivit lite seg, konstig och oplanerad. Fick skjutsa Victor till skolan på morgonen för han hade också försovit sig vilket gjorde att jag blev ännu senare i mitt arbete. Bööhöö men vad gör man inte för sina ungar! Victor hade nationella prov idag så det var ännu viktigare att han kom tid, när han kom hem så tjurade han över att det inte kändes som det hade gått bra. Bara man gör sitt bästa lilla gubben!
Jag försökte få honom till att börja motionera tillsammans med mig. Eh va? Vad sa du precis mamma? Han kändes en aning förvånad över mitt förslag, jag fattar dock inte varför? Min ide blev nedlagd på en gång tråkigt nog. Mamma jag hatar att bara springa, om jag ska springa så ska jag springa för att jag är jagad. Okej okej. Han som var så aktiv när han var yngre. Lite tråkigt att han inte gick in för fotbollen mera, han var duktig. Kunde alltid läsa spelet och dribbla med bollen som Zlatan. Tänk om han hade fortsatt. Nåja, det är hans val.
Får mig att tänka på föräldrar som lever genom sina barn. Jag har aldrig fattat det där, eller jag kan förstå att man har ett intresse som man skulle bli väldigt glad över om ens barn också intresserade sig av. Men ni vet dom här föräldrar som från dag ett bestämmer sig för att göra sitt barn till exempelvis golfproffs, fotbollsproffs eller nått annat som föräldern väljer att barnet ska göra. Man påverkar såklart, och barn gör inte som man säger, barn gör som man gör. Och har man då ett eget intresse så är det väl egentligen ganska naturligt att barnet tar efter intresset. Men att tvinga på ett barn ett intresse är för att man själv har det är sjukt.
Man kan inte leva genom andra. Det gäller inte bara barn. Det finns en del människor som lever genom andras liv. Som vill vara som andra, som pratar som om de var andra personer. Det kan väl vara smickrande men nää hahaha det är minst lika sjukt. Förstår mig inte på sådant. Man är väl den man är och måste eller borde acceptera det och förlika sig med att alla är olika individer och olika. Jag har tänkt på det också att det borde ju ta så jäkla mycket energi att hela tiden tro att man är någon annan, och göra allt precis som den andra personen gör.
Nog om mina filosofiska funderingar. Idag har jag käkat en alldeles förträfflig middag. Jag har fuskat en del då och då men jag försöker hålla kosten så gott det går, om man rör på sig så kan man också äta mat. Det kan man ju annars också såklart men ni fattar vad jag menar. Det blev persiljebiffar, sötpotatis och sallad. Så himla gott
Tack för kommentarerna på förra inlägget! Jag uppskattar verkligen att ni finns här, och jag hoppas ni kommer att gilla mina mera privata inlägg… Jag ska ta mig till imorgon och besvara allas frågor som kommit. När vi ändå håller på så kanske jag skulle ha en liten frågestund!? Klart jag ska!
Vill du veta något så fråga!
Kommentera nedan med en kommentar, inga frågor är dumma kom ihåg det
Hej hur har ni det? Själv har jag hittills haft en strålande dag på många olika sätt. Kämpade mig igenom träningen, svetten rann och jag var faluröd i hela fejset! Fasen vad tufft det var, men jag fixade det! Huvudsaken är att jag rörde på mig och fick motion. Bättre än att hoppa över det även om det inte blev så pass effektivt som jag hade velat. Vissa dagar går det bättre andra dagar sämre. Jag får bromsa mig själv, inse att det inte är värt att slita ut sig själv för att nå ett snabbt resultat! Det får ta den tid det tar, och jag försöker tänka på att må bra! Det finns allt för många människor som tror att genvägar är bättre, som tror att allt går så mycket fortare om man toktränar flera pass om dagen och SVÄLTER sig själv! Det rimmar inte liksom! Om man tränar kontinuerligt, tränar löpning, springer milen och lyfter vikter så måste man äta ordentligt. Annars säger kroppen snabbt ifrån!
Jag missade totalt att hålla mina tider för maten igår. Jag hann bli jättehungrig och det är inte bra, absolut inte för oss som är sockerberoende! Man blir ju som en knarkare, letar hysteriskt igenom alla skåp i köket efter det där jävla giftet! Man kan kolla i samma skåp både en, två, tre och fyra gånger. Det finns inget ”gott” som ligger där som det brukar men ändå måste man kolla upprepade gånger. Känner ni igen er???
Men ja fixade paniken, fick i mig mat och blev människa igen! Tack gud! Nu ska jag vara stenhård med alla tider för mat och mellanmål för att slippa paniken!
Frågestund!
Roligt att ni har så mycket frågor. Tänkte jag skulle försöka svara på alla nu så gott jag kan. Vissa frågor kan jag inte svara på av respekt till min familj som inte vill att jag skiva om det. Hoppas ni förstår och respekterar det.
Ok lite frågor ☺ Vill ni ha fler barn? Hur gör ni för att hinna med varann du och micke? Har själv 3 barn och tycker dagarna går i ett. På kvällarna är vi trötta och somnar typ 10 och sex är sällan något jag orkar tänka på. Hur håller ni den lågan vid liv eller låter ni det va lite öken? Ni har ju dessutom tonåringar i huset☺ När ska ni börja byggaattefallshuset? /Nina
Hej Nina, jag är inte helt bestämd i frågan om barn. Samtidigt som jag ibland väldigt gärna vill så känner jag mig ganska färdig och vill njuta av de fina barn jag har. Dörren är väl inte riktigt stängd om man säger så. Om du frågar Micke så vill ha gärna ha flera barn. Att hinna med varandra i en relation handlar många gånger om prioriteringar. Ibland får man man bara bestämma sig för att vuxentid är vuxentid. Sen är det öken ibland, det tror jag det är för alla mellan varven. Konstigt vore det annars. Tonåringen är inga problem, när han är hemma så sitter han med hörlurar på sig ändå hahaha! Om inte tjejen här vill säga, då är det snarare tvärtom, det är vi vuxna som borde bära hörlurar! Vi hade tänkt att börja bygga på attefallshuset för en månad sedan, men det får vänta ett tag till. Vi har andra projekt i huset som vi vill bli färdiga med först.
Hur går de med dina studier?ska du börja i sjukvården o jobba igen?vill ni ha fler barn? / Carolina
Hej Carolina, det går jättebra med mina studier. Jag har inte skrivit så mycket om dom för att jag vill istället kunna berätta om det när jag är klar Jag har inte planerat att börja jobba inom sjukvärden igen, men ibland saknar jag det sååå mycket. Genemskapen och känslan av att hjälpa någon är fantastisk. Ang barn så läs ovan!
Kul med frågestund! Hur var du som tonåring? Och vad drömde du om då? /Maria
Hej Maria, Hjälp vilken svår fråga! Hur jag var som tonåring? Jag var nog ganska osäker som ung tonåring, men det var inget jag visade. Det var ett ganska hårt klimat i skolan, ofta kunde det stå hora på mitt skåp i skolan när jag kom på morgonen. Jag har alltid gått min egna väg redan från början och det har alltid stört några. Ena dagen kunde jag komma i baggyjeans och oversize tröja, andra dagen kunde jag komma i supertajt kjol och spetsblus. Många trodde nog att jag hade ett identitetsproblem hahaha men så var inte fallet. Jag gillade bara att uttrycka mig genom mitt utseende och intresset för kläder och mode kom tidigt. Jag hade två olika umgängen, de ena var sportintresserade och de andra var mera tuffa och coola. Jag ville inte välja sida, det störde nog folk också. Man skulle alltid vara antingen eller. Men varför ska man behöva välja?! Jag hade polare som hamnade snett med droger och skit ganska tidigt, jag som alltid har varit emot droger tackade ALLTID nej till skiten. Jag gillad idrott, musik och dans och gjorde nog lagom revolt som tonåring. Som ung så var min absoluta största dröm att bli polis eller kriminalare. Annars så har jag alltid velat hålla på med musik. Det ligger i släkten. Min faster har alltid sjungit och spelat piano, hennes son dvs min kusin har spelat med artister som Peter Lemarc, Magnus Uggla, Björn skifts och många flera. Han har skrivit låtar och gjort musik till flera artister och sedan flera år tillbaka så lever han med Lisa Ekdahl och spelar tillsammans med henne
Kul att följa dig med din träning. Hur har det gått med mått och vikt? Vi skulle väl få följa dig i din viktresa /Erika
Hej Erika, roligt att du gillar att följa min träning! Måttmässigt så har det gett mera resultat än viktmässigt just nu. Jag har fört ”dagbok” för varje vecka som jag efter New York kommer att dela med mig av.
Hej:) Vilka barn delar rum? Kan du visa bilder på alla barnrum? / Emma
Hej Hej! Victor sover i eget rum, Oliver har ett eget rum, Wille och Adam delar rum, tvillingarna delar och Engla-Freja och Tuvis delar kan man säga, fast Tuva-Li har ett eget crib (ett omgjort klädförråd som fått fönster, nytt golv och tapeter). Jag ska försöka att ta bilder på kidsen rum
Hur kom ni på att ni ville va med i FA från första början? Ångrar ni att ni var med? / Caroline
Första gången jag såg Familjen Annorlunda så tänkte jag bara ”Åh herregud!” Barn överallt och ett intryck som skrek kaos hahaha! Jag kommer ihåg att jag sa till Micke att vi aldrig skulle ha så mycket barn! Några år senare så var jag själv med i skiten hahah! Lite komiskt faktiskt! Vi blev kontaktade av ett produktionsbolag som ville komma och casta oss och spela in ett litet pilotavsnitt. TV4 gillade oss och valde våran familj. Aldrig hade jag tänkt att vi skulle vara med i ett sådant program.
Hej Madde! Roligt med frågestund Tycker att det är så roligt med er nya medlem Buster *sötnöt* Men jag har glömt varför ni inte kunde behålla den lilla hunden? Den som ni hade i lägenheten. Håller Viktor på med körkort? Cyklar Micke fortfarande? Ska bli roligt att få läsa liiite mer privata inlägg:) Kram kram från Skåne Angelica
Hej Angelica! Ja lille ”Burre Buster” våran bebis När jag ock Micke gick ifrån varandra så hade jag inte möjlighet att ha kvar de små hundarna. Ensamstående så gick det inte hur jag än vände och vred på alla tider så funkade det inte! Så där har du förklaringen! Victor håller på med körkort! Micke har tränat spinning med sina arbetskamrater sista tiden Kram
Om du inte varit med i Familjen annorlunda, tror du att du startat en blogg ändå? /Ulrika
Hej hej! Jag hade faktiskt en blogg först, innan vi var med i familjen annorlunda. Det var genom den bloggen som produktionsbolaget hittad oss.
Trevligt med frågestund! Jag undrar om du har tips på bra kläder, när man som jag är gravid, och magen har svullat upp så det ser ut som jag är betydligt mer långt gången än vad jag är. Alltså jag är ute efter plagg/modeller som döljer magen då vi inte berättat för vänner o släkt att vi väntar barn. Igen! (Nr 4)
Sedan tänkte jag fråga om du har bra förslag på vad man svarar på frågor typ:
”Nämen ska ni ha barn igen! Var det planerat?” Känner nämligen att vi kommer få höra det av ett antal, och jag tar åt mej så fruktansvärt av sånt:( för det var inte planerat, men vet inte om det känns ok att säga det?!
Förvirrad orolig preggis, tacksam för råd:) / Mia
Hej Mia, jag ska kolla upp exakta adresser till mina favoritbutik som säljer schyssta gravidkläder, återkommer inom kort med info Är det någon som kommenterar ang hur många barn du har eller ska få så skyll på att teven gått sönder Dumma kommentarer eller dumma frågor får dumma svar!
Undrar vad du jobbar med / Madde
Hej Madde! Jag jobbar som professionell bloggare.
Hej , undrar bara om barnen har någon kontakt med sin farmor och farfar?Hör aldrig något om dom. Är själv både farmor och mormor och skulle bli förtvivlad om jag inte hade kontakten med barnbarnen /Monica
Hej Monica! Nej tyvärr har inte barnen så mycket kontakt med sin farmor och farfar, tråkigt men sant! De bor en halvtimma ifrån oss och är välkomna när som helst.
Funderar över lite saker du nämnt förut men jag inte hängt med i? T ex efternamnet ni skulle byta till, är det lagt på is? Och Victors flickvän, bor hon hos er än eller hur löste det sig? Stugan ni skulle inreda åt Victor på gården, är den klar? Är nyfiken på resultatet, om han går med på att visa det!
Ang att leva genom andra tycker jag att många storfamiljer lever genom barnen. Deras hela identitet är att vara mamma, möjligen blogga om familjelivet. Det är inte heller sunt! Att få ångest när dmåbarnstiden är över, att få ångest över tanken på att lämna hemmet och arbeta. (Fast du gör inte så, du har ju en massa intressen även utanför familjen. ) /Mille
Hej! Jag vill byta efternamn och kommer att göra det så småningom, vi är väl lite oense om efternamnet men det löser sig. Victors flickvän bor inte här lika mycket, på helgerna kommer hon men hon vet att hon alltid är välkommen. Vi har skjutit på byggandet av Victors ”crib” för att prioritera annat i huset först. Men så fort vi bara kan så ska vi börja bygga på det, och jag tror inte det ska vara några problem att få visa upp det då.
Det du skriver om att en del lever genom sin mammaroll håller jag med om! Det finns ju faktiskt ett liv efter småbarnstiden! Det är viktigt att inte glömma bort vem man är.
Hur berättar du för dina barn om mens? Berättar du för bara tjejerna eller båda? Berättar du eller Micke och i vilken ålder?:) /Emma
Jag berättar precis som det är, både för tjejerna och killarna i familjen. Jag gör ingen stor grej utav det utan pratar om det precis som viken naturlig sak som helst. Både Micke och jag kan prata om mens, vi har inte bestämt att jag tar ”tjej” problematiken och han ”kill”problematiken. Vi har inte bestämt vilken åldern vi pratar med barnen heller, det kommer naturligt. Både Engla-Freja och Wille vet vad mens är och varför man får det!
1. Har du planer på att börja jobba inom vården igen? 2. Vilka reaktioner fick du när du var gravid första gången? 3. Upplevde du att det var många vänner som försvann, att ni levde olika liv? 4. Har du alltid varit en aktiv person som haft egna intressen utanför familjen? 5. Finns det något som du aldrig skulle kunna tänka dig att blogga om? Eller är du öppen med det mesta? 6. Hur tycker du att man ska bemöta negativa kommentar från omgivningen, hur har du själv gjort? 7. Hur skulle du beskriva dina barns personlighet, vilka är mest lika och mest olika? 8. Håller du fortfarande på att måla? /Ida
Hej Ida! Jag har inga bestämda planer på att börja jobba inom vården igen, men jag saknar det väldigt mycket så det är väl ingen omöjlighet. Jag fick blandade reaktioner när jag väntat mitt första barn eftersom jag var väldigt ung. Men jag hade en familj som stöttade mig till 100% Många vänner försvann, eftersom vi helt plötsligt levde två helt skilda liv. Jag blev vuxen väldigt mycket tidigare än mina vänner. MEN jag har många fina vänner kvar som jag än idag håller kontakten med, senast för bara några veckor sedan Jag har alltid haft ett behov av att få vara mig själv och göra vad jag vill utanför familjelivet! Precis som en pappa kanske lägger ner flera timmar på golf så kan jag lägga ner flera timmar på något annat. Allt som handlar om barnen är jag väldigt försiktig med när jag bloggar. Jag skulle aldrig publicera något som jag vet barnen inte skulle tycka om. Micke vill inte heller att jag jag ska blogga om vårt privatliv vilket jag givetvis kan respektera. Annars är detta MIN blogg och MINA känslor och jag är väldigt öppen med mycket. Antingen gillar man det eller så gör man det inte. Jag tycker inte man ska bemöta negativa kommentarer, varför ens lägga energi på det? Slå bort och gå vidare! Alla mina barn är väldigt olika fast samtidigt lika, skulle jag beskriva allas personligheter så skulle jag behöva göra ett eget inlägg för det. Jag målar så ofta jag får möjlighet, den kreativa sidan är som terapi, avslappnande och väldigt roligt.
Jag har själv 8 barn och väntar mitt nionde. Jag arbetar en del utanför hemmet men är mestadels hemma med barnen. Jag tycker att det är svårt att få tiden att räcka till för hushållet med allt vad det innebär. Barnen däremot upplever jag att jag hinner med. Har du hjälp med något, tex städhjälp eller hinner du med allt själv? Jag tycker att barnens läxor och prov tar en stor del av kvällarna och då har alla ändå rätt lätt att lära sig hos oss. Vi hjälps åt med det mesta men ibland känns det som om hela hemmet är i kaos. Blir det aldrig så hos er”
Hej! Grattis till nian! Vi har ingen städhjälp, även om jag ibland önskade det hahaha. Frågar du mina vänner så skulle dom säga att jag har städnoja vilket nog kanske delvis är sant. Jag gillar att ha ordning och reda omkring mig och för att hemmet inte ska förfalla så försöker jag hålla ordning så mycket som det går. Men självklart ser det ut som tredje världskriget här hemma mellan varven! Barnens läxor tar tid från kvällarna, det håller jag med om för vi har samma. Vi har inte specifika uppgifter i vår familj, alla hjälper till och tillsammans så blir man ett bra team. Inte alla gånger barnen är med på dom noterna men vi försöker att lära dom att man tillsammans kan hålla ordning.
Hej! Kul med frågestund! • har du fött alla barnen på naturlig väg eller har det blivit något kejsarsnitt? • har förlossningarna blivit ”lättare” ju fler barn du har fött? • har du haft stora viktuppgångar under graviditeterna? • vad jobbar du med? Läser här bland frågorna o där undras det om du vill tillbaka till vården- vart inom vården har du jobbat? • hur är det att bli igenkänd i en lite mindre stad, som Motala är? Tack för svar /My
Hej My, jag har fött alla barn på naturlig väg, dvs att jag aldrig har gjort ett kejsarsnitt. Tvillingarna låg säte/säte men jag ville verkligen föda vaginalt. Efter en röntgen och beslut a läkarteam i lkpg så godkände dom det och det gick bra. Om förlossningarna blivit lättare? Nja alltså den ena gången är inte den andra lik, men jag har haft väldigt lätta förlossningar. Tredje var värst den tog 18 långa timmar! Andra förlossningen tog knappt 3 timmar så jag hade nog förberett mig på en snabb förlossning, men phhhf vad lurad jag blev haha! Jag har gått upp ganska mycket i vikt under mina graviditeter. Alla graviditeter förutom min tredje, då gick jag upp ett halvt kilo. Ingen såg att jag var gravid och blev chockade över att jag fått en bebis. Jag jobbar som bloggare och har gjort det i flera år. Ett yrke som jag tror blir mer och mer vanligt. Ganska brett yrke vilket många inte förstår. Spontant när jag berättar att jag arbetar som bloggare så tänker folk ”aha det verkar enkelt, skriva en text och publicera en bild” men det är så mycket mera än så. Jag saknar vårdyrket mellan varven såå mycket, jag har jobbat som uska! I Motala vet alla vilka vi är, inte så mycket uppståndelse kring det. Däremot om vi åker till en annans stad så kommer folk ofta fram och vill prata, ta en bild och hälsa. Många gånger har jag varit med om att jag blivit smygfotad på ikea tex.
Hej. Har aldrig kommenterat förut men när man får fråga fritt så måste man Har du många vänner? Är det vänner sedan barnsben typ eller nyare vänner som du träffat i vuxen ålder? Undrar i så fall hur du träffat nya vänner? Konstig fråga ja vet. Men jag behöver tips på hur man träffar vänner som vuxen?? Jag är visserligen bara 27 men har faktiskt inte någon vän på riktigt, men folk att prata med på fb. Jag trodde, när jag blev gravid för snart 4 år sedan att när jag blir mamma så kommer jag få vänner. Då finns det mammor på öppnaförskolan osv. Men jag fick ett barn som inte är som alla andra. Jag blev mamman med den konstiga ungen som ingen ville prata med istället. Vi hade inget gemensamt att prata om som barnes utveckling sitta stå krypa gå prata. alla behöver vi en vän. Är jag körd som inte har några barndomsvänner som hänger kvar?
Jag har många ”ytliga” vänner. Och väldigt få riktiga vänner, sådana som man kan dela allt med. Några av mina vänner är från barnsben andra är nyfunna vänner. MEN jag har alltid haft mera killkompisar än tjejkompisar. Jag är väldigt rak och ärlig, säger vad jag tycker och är allergisk mot ”skitsnackare”! Tjejer över lag snackar väldigt mycket, det är drama hit och drama dit! Killar är mera okomplicerade på något sätt. Dessvärre ser jag gott i alla och det har många gånger straffat mig. Lite blåögd skulle man väl kunna säga. Jobbar du? Det skulle kunna vara ett bra sätt att träffa människor tänker jag. Arbetskamrater som kan bli goda vänner. Och gråt inte över att du inte har vänner sen barnsben, jag har två! Varav den ena bor i Stockholm. Vänner du har på Facebook, träffa dom irl? Men visst är det svårt, jag är inte den som tar kontakt heller men det kanske kan vara ett sätt att få kontakt!? När jag gick på mammagrupp,öppna förskolan så kräktes jag av att det blev någon form av tävling om utvecklingen hos barnen. Som en scen tagen ur solsidan ”mitt barn kan säga broccoli! Vad kan ditt barn säga?” Nu är det väl inte så för alla men för mig personligen så gillade jag inte det. Jag hoppas verkligen du finner en vän <3 Kram!
Kul med frågestund och MODIGT…en del vågar ej ens visa kommentarer, som inte alls innehåller hat eller påhopp, märkligt, måste tyda på att man vill dölja saker…Min fråga; hur länge var du och Micke separerade, hade någon av er träffat nån annan? Förlåt om frågorna är för privata, vill du ej svara så gör inte det. Håller med en del andra om att det vore skoj att se mer utav ert fina hus! / Anna
Hej Anna! Jag kan inte svara på varför en del döljer kommentarer. Jag tar bort en del kommentarer ibland, inte för att jag döljer något utan för att jag av någon anledning inte vill svara eller skriva om det. Av respekt för andra kanske eller för att jag tycker det är privat. Jag och Micke var separerade ett tag, vet inte exakt hur länge men ett tag. Vi hade ju ändå kontakt hela tiden. Jag hade väldigt svårt att ”släppa” barnen, den veckan barnen var hos Micke så mådde jag jättedåligt och hälsade på. Micke däremot var duktigare på att skilja på min vecka och hans vecka. Om jag och Micke träffat någon annan känns som en väldigt privat fråga och därför så väljer jag att håller det för oss själva. Jag lovat att jag ska visa mera av huset
Har ni funderat på att vara med o familjen annorlunda igen? Det är så mysigt att kolla på❤
Vi kommer nog med största sannolikhet inte att medverka i Familjen Annorlunda igen. Just nu har de inget på gång vad jag vet. Även om det är väldigt roligt att spela in programmet så kräver det väldigt mycket från oss familjer. Roligt att du gillar programmet
Hej! Har ni använt er av någon ”sömnmetod” med era barn för att de ska sova hela natten som bebisar? Vilket är ditt bästa råd för att få bebisen att sova på natten? / Matilda
Hej Matilda, nej vi har inte använt någon speciell sömnmetod. Jag kräks på Anna Wahlgrens bullshit! Har sett snuttar från hennes otroligt motbjudande filmer och skulle vilja utföra samma metoder på henne. Bebisar sover ju oftast inte hela natten av olika anledningar. De behöver äta, de behöver närhet, eller de kanske har ont i magen eller behöver byta blöja. Mitt råd till föräldrar som inte får sova på nätterna är, försök att få en kvällsrutin. Bada bebisen, ta på pyjamas mys en stund och sen natta. Antingen i egen säng eller i eran säng (jag har alltid haft mina barn bredvid mig i sängen) Närhet är viktigt, bebisar vill känna trygghet. Smyg inte omkring och ha panik över att det inte är tyst i huset när bebisen ska sova. En del barn blir trygga av att höra att det finns människor och ljud omkring dom. (mina barn har somnat när jag har dammsugit konstigt nog) När bebisen har legat i magen så har mamman vaggat sin bebis tills sömn i magen, att vagga sin bebis för att underlätta sövningen kan också vara en ide. Tänka på att turas om, är man två föräldrar så är det viktigt att man stöttar varandra så mycket som det bara går. Passa på att vila på dagarna om möjlighet ges. Annars så är mitt råd att inte vara så besatt av att bebisen ska sova hela natten, för alla bebisar gör inte det. Skulle nog säga att det faktiskt är ganska ovanligt. I många fall så tror jag att många föräldrar säger att deras bebisar sover hela nätterna fast de inte gör det, från start så vill många visa sitt ”a-barn”. Superlöjligt! Det tar en stund men till slut så kommer man in i rutiner och då får man sova!
Vad gör du för att hämta energi i så stor familj? Hur får du till egentid? Och vad gör du helst då? /Mia
Jag tar mig ”egentid” och det kan vara allt från att sitta ifred på toan i tio minuter, åka och handla ensam utan barn, åka hem till en polare och dricka en kopp kaffe eller njuta av tystnade i soffan på kvällen. Men det bästa jag vet är att ligga bredvid barnen på kvällen när de ska somna. Det ger mig energi. Ibland tycker jag det är jätteskönt att inte göra någonting!
Hej. Skulle ni inte åka iväg på semester du och Micke till något exotiskt land har jag för mig? Du skrev d för längesen iaf. Vilka bloggar läser du? Tack /Marie
Jo det stämmer Marie vi hade bokat in att åka iväg. Dessvärre så har vi ingen barnvakt till alla barn. Min mamma har väldigt ont i sin rygg och skulle aldrig palla att ta hand om alla barnen även om hon skulle vilja. Hon är så ledsen för att hon inte kan vara lika aktiv längre. Barnens farmor och farfar är väldigt upptagna med att själva resa och jobba så därför kan inte dom. Dessutom så träffas dom tyvärr så sällan så barnen har inte den relationen till sin farmor och farfar längre. Vi hinner resa när barnen blir större! Jag skäms men jag är väldigt dålig på att läsa bloggar! Jag läser ikapp veckovis och då läser jag först och främst mina vänners bloggar och folk i min omgivnings bloggar Mirka, Therese, Angelica, Maggan, Jenny, My, Hannah, Michela.
Jag undrar över barnens läxläsning och prov-pluggande. Tror att du aldrig skrivit om hur ni löser/hinner med det?
Passar också på att fråga om varför du inte klippte och färgade håret i höstas när du var så sugen på ny Look. Tror ff att det hade blivit snyggt.
Vad har du tänkt jobba med när marknaden är ‘ mättad’ för bloggar. Ser en tendens att det börjar Ebba ut och iaf unga människor mer pratar om ‘ youtubers’. Tänker att utvecklingen kanske går åt det hållet. / Zaga
Hej Zaga, jag har skrivit lite om det tidigare faktiskt. Vi hjälps åt! Micke tar oftast det matematiska med kidsen för det suger jag på om det inte är problemlösning för det är jag bra på. Och jag tar andra ämnen. Ibland kan storebror hjälpa sina småsyskon. Ang min frisyr, gaaah jag är sååå sugen på att klippa av mig håret. Men samtidigt så är jag lite osäker så jag får suga på karamellen liten till. Marknaden kommer inte mättas med bloggare. Tvärtom, man har sett att intresset för bloggare och vloggare dvs youtubers ökat. Även om vloggen på senaste tid fått mera uppmärksamhet, mycket pga att det är en ”ny” kanal och ett ”nytt” sätt att dela med sig av. Bloggarna håller trafiken. Att driva en blogg är så mycket mera än barra skriva en text och lägga ut en bild. När jag inte längre har en publik så kommer jag att kunna jobba med andra bloggare, driva mitt egna stall och forma nya stjärnor på blogghimlen. Jag kommer kunna jobba mot olika företag som vill synas inom social media, copywriting och coacha.
Idag blev det utomhusarbete och fix i trädgården. Jag fick till träningen vilket kändes grymt! Imorgon ska jag springa en mil, första sedan avbrottet senast. Jag kommer få en kass tid men det spelar ingen roll, jag behöver ha alla mil jag kan få i benen innan New York! Tjejmilen kommer vara starten på ett helt nytt äventyr som jag snart ska berätta mera om så fort jag får! Är så glad och tacksam över saker som händer i mitt liv just nu
Till utomhusarbetet, Micke har rensat i förråden. Hela jäkla trädgården var full av kartonger med grejer. Men nu ser det lite bättre ut i alla fall. Anledningen till att vi måste tömma förråden är att vi snart planerar att bygga attefallshus och då måste det ju vara tömt! Sen har jag lite svårt att skiljas från saker, jag är en riktigt samlare ”kan vara bra att ha i kriget” osv hahaha! Inte en jättebra egenskap. Och äntligen kunde vi rulla ut nya mattan som ska ligga på trädäcket. Ni får en liten sneakpeak. Det är inte färdigt på långa vägar, dessutom så är det inte dom möblerna ni ser på bilden som ska stå där men de får funka så länge.
Det ska upp staket, fixas en liten trappa och fyllas med flera träd och blommor. Jag vill ha en oas av grönt och detaljer som gör att man blir avslappnad. Och ett stort parasoll som ska upp så granngubben slipper glo på mig när jag solar topless hehehe! Det kommer bli bra!
EmmyLou ramlade ner från trädäcket idag, hon fick en liten knuff av storebror. Dessutom så fick hon ett skapligt blåöga också, och jätte svullen om kinden. Stackars liten, hon skrek som en tok! Jag tycker det är så obehagligt när de slår i huvudet. En vännina till mig har en pojke som ramlade ner från sängen. De åkte till sjukhuset med honom men läkaren skickade hem dom och sa att det inte skulle vara någon fara. Men de åkte tillbaka och tjatade till sig en röntgen för att de tyckte att deras barn inte betedde sig som vanligt. De visade sig att han hade fått en blödning i hjärnan och de blev akut operation. Man ska inte hetsa upp sig, men på något sätt så blir jag påmind! Usch otäckt.
Nu ska jag krypa ner i sängen bredvid min lilla blåklocka, hörs imorgon!
Hej fina! Vilken grym dag jag har haft. Förälskade mig i en klänning från lavendettaclothing.se och en blus från mikkas.com. Det var ju inte allt jag kärade ner mig i hehehe, skulle kunna ta med mig alla kläder hem och lite till! Är ni i krokarna vid Borås så måste jag tipsa er om att besöka lavendettaclothing i stan, där kommer även mikkas.com att vara hela helgen. Jag kan också säga att tjejerna som driver butikerna är mina fina vänner och dom är superdupergulliga. Är ni inte i Boråstrakterna så måste ni besöka deras webbutiker! Ni hittar dom HÄR och HÄR! ♥
På sena eftermiddagen/kvällen så tog jag med barnen på en liten motionsrunda. 7 barn varav två av dom satt i vagn, härligt motstånd på grus längst kanalen. Man kanske inte kan springa/jogga som man vill när man har kidsen med sig men fasen vilken motion man får.
Det blir vad man gör det till eller hur!? Det är lite så livet funkar, en dag vaknar man upp av en rejäl käftsmäll och undrar vad i helvete man pysslat med. Därför är det lika bra att ta tag i det på en gång. Man gör sig själv en tjänst genom att hålla igång kroppen. Jag tror inte jag kan komma på en enda negativ sak om motion, för det är bara bra! Och kan jag med 9 barn få till det så kan tamejtusan alla det! Det låter kanske väldigt uppkäftigt men de är ju sanning utan en massa lull lull runtomkring. Sen kan det givetvis finnas olika anledningar till att man kanske inte kan motionera som man både vill och borde. Men problem är till för att lösas. Inget är omöjligt. Jag höjer en hand för vardagsmotion. Allt annat är bara en bonus och det ska vara roligt! Som New York resan jag ska göra, springa tjejmilen i USA! Det är ju bara sååå coolt och roligt. Jag har pratat med gulliga Pernilla på SpringTime, hon sprang själv tjejmilen förra året och hon gav mig lite tips. Dessutom så har jag en av mina bloggläsare Helene som delat med sig av sina erfarenheter från tjejemilen förra året i New York. Sådant är guld värt för mig inför resan. Nu längtar jag verkligen! SpringTimes resor till New York är slutsålda nu, men kolla gärna in SpringTimes andra resor ni hittar sidan HÄR
Imorgon ska jag sova ut, äta en god frukost och lägga min tid på familjen. Gå till en lekpark, busa i trädgården grilla något gott och bara vara. Jag har inga större krav i livet, det finns nog inget som slår en härlig ledig dag med dom man älskar. Tacksam för att jag fått en så fin familj ♥
Vilken dag vi har haft! Hoppas även du har haft en fin dag med mycket sol. Jag hoppas det är sommaren som är på ingång och att den är här för att stanna. Det blev en liten promenad i förmiddags och sen har vi bara varit hemma och myst. Till allas stora förtjusning så gjorde jag en potatisgratäng och stod i köket för en gång skull. Som en riktig bullmamma. Har inte alls haft lust att stå i köket på ett tag, hade lätt kunnat hyra en kock som fixa käk till oss hahaha. Ibland så har jag verkligen ingen inspiration till middagar, jag tycker vi äter samma typ hela tiden. Vilket i-landsproblem, jag skäms. Men grillat kan man aldrig tröttna på va?
Eftersom jag har världens mest väluppfostrade ungar så satt alla som tända ljus vid bordet och väntade på mat…
Inte nog med att dom är väluppfostrade, de är rena och fina med!
Hahahaha jag fattar inte, Adam är alltid skitig i ansiktet. Man kanske skulle kunna förstå om det var Tuva-Li eller EmmyLou, men Adam!? Vad är det man säger skitiga barn är lyckliga barn
Engla-Freja har funnit en ny vän på gatan. Jag är så glad för hennes skull, vänner är som diamanter sällsynta och dyrbara. Känns skönt att hon har någon här där vi bor. Alla hennes vänner bor ju på andra sidan staden där vi bodde förut.
Apropå vänner så har Victors polare varit här idag. Dom där söta små pojkarna som åkte bräda och var så små, nu är dom stora unga män. Lagom till maten var undanplockad och jag börjat städa så dundrar Victor in och undrar vart maten är? Hm som vanligt och så, medan han käkade så busade polarna med Colin, Charlie och Adam.
Älskar dig mammis, du behöver inte vänta uppe på mig inatt! Nähe okej, kommer den känslan någonsin gå över, oron över att inte ha sina barn hemma i tryggheten. När de var mindre så hade man hjärtat i halsgropen när de var ute och det var freerunning som gällde. Då kunde man få ett mms från ett hus väldigt högt upp. Jag var tokig på ungfan! Nu är det en annan oro. Jag försöker att koppla bort det, hur jag än försöker så kommer jag ju aldrig kunna vara överallt och skydda honom. Han måste få upptäcka världen och livet på egen hand. Han vet att jag finns här och vi har så nära relation så jag vet att han ringer mig oavsett vad. Det är en känsla som kompenserar upp min oro. Små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer.
Och så åker dom iväg, i bil, stora…
Nu ska jag koppla på lurarna och kämpa mig igenom min runda längst kanalen!
Idag har jag unnat mig lite egentid och besökt Emelie som har fixat mina naglar. En vardagslyx för mig. Jag kände för mörka röda naglar, det är elegant och klassiskt. Vissa saker är tidlöst, precis som marinblått. Jag älskar blått!
Förutom naglar så har vi varit super ytliga och bara pratat om en massa smink och kläder idag hehehe, ibland är det skönt att bara prata om (o)viktiga saker. Emelie hade varit på mall of Scandinavia i helgen och köpt ett supersnyggt nytt läppstift no.11 på Inglot cosmetics. Funderar på att själv beställa några, de är så jäkla bra! Långvarit resultat som inte kletar eller glider utanför läpparna. Annars så väntar jag tills vi åker till New York, Inglot finns nämligen i Manhattan
Förutom att Emelie har egen salong så brukar hon assistera mig mellan varven när jag behöver backup. Därför känns det extra skönt att vi kommer ha med Emelie i New York! Vi kommer uppdatera så mycket vi bara kan och vi kommer ge er de bästa New York tipsen. Allt från träning, shopping och mat. Emelie har varit i New York och känner till en hel del ställen som vi inte får missa!
Eftersom jag ligger i hårdträning så händer det en hel del med kroppen vilket är en stor bonus. Mitt mål är att komma i alla klänningar som hänger i garderoben och väntar. Skulle vilja ha med mig några av dom på resan, men tyvärr så har jag inte kommit riktigt dit ännu. Nu är det några veckor kvar så kanske kanske kanske kommer någon av dom att passa lagom till att vi åker.
En av mina blå favoriter som inte går att stänga i ryggen än men snart så!
Igår efter mitt träningspass så stannade vi till vid skolan och lirade lite basket. Något som många kanske inte vet är att jag hållit på med bollsporter i många år. Och jag var nog ganska duktig på det. En del skills sitter kvar minsann hehehe, ni kan se själva HÄR! Innebandy har jag alltid tyckt om, jag kanske borde börja spela igen bara för att det är roligt. Jag är en jäkligt dålig förlorare dock, det är inte alltid så bra. För några år sedan så tränade jag några gånger med mammalaget i solfjädern, vid ett tillfälle så mötte vi Motala sjukhus lag. Jag gick ju all in såklart och blev nerpressad av en typ två meter lång ambulansförare och fick en härlig lårkaka hahaha. Men sådant får man räkna med
En bild tagen för tre år sedan, med en liten Tuvis.
Ikväll har jag också hunnit med en sväng till jouren, Wille har haft hög feber och väldigt ont i huvudet i några dagar. Men ikväll stod han inte ut längre trots värktabletter och dessutom så fick han ont i öronen också. Doktorn undersökte honom noga flera gånger och började prata om hjärnhinneinflammation. Det hela slutade med att vi fick en kur med avopenin, för öroninflammation som han tyckte han kunde se att det var. Nu hoppas vi att det släpper fort och att Wille blir frisk! Ta hand om er…
Idag var det en stor dag för tvillingarna Ilmrud. Vi har nämligen varit på inskolning på nya skolan där grabbarna börjar till hösten. Mina tuffa yrväder som annars inte alls är blyga ville helst krypa upp i knät på mamma. Det var nog lite läskigt vilket inte är så konstigt kanske. Det var med bubbla känslor som vi gick in på Södra skolan, både Charlie och Colin vill ju helst gå kvar på Vättern skolan där de har alla sina vänner. Men trots det så gick det faktiskt ganska bra tyckte det efteråt. Vi har ju Ellen… Sötnosar, de har en tjejkompis från dagis som också kommer att gå i samma klass och det känns nog lite tryggt skulle jag tro. Nu ska vi tillbaka nästa vecka och leka ute på skolgården och lära känna miljön lite mera.
På eftermiddagen så festade barnen till det med bullar. EmmyLou älskar bullar Emmy vill ha bulle, mamma Emmy vill ha bulle! Ibland får man tänja på reglerna, idag fick Emmy bjuda på bullar
Själv blandade jag till citronvatten! Det låter kanske inte lika exotiskt men jag har för en gång skull lärt mig att gilla citronvatten. Vanligt vatten överhuvudtaget, blää! Men jorå nu så har jag lärt mig hahaha. Det ni!
Jag bloggade inte igår, det märkte ni kanske? Jag kände att jag behövde en ”ledig” dag. Har haft lite mycket omkring mig känslomässigt, så kan det bli ibland. Tänk om livet alltid kunde vara topp, hur roligt skulle det då vara. Men vet ni man kan muntra upp sig med Villfarelser Gå genast in på instagram och följ honom, jäkla rolig snubbe hehe!
Hahaha roligt va!? Alla kanske inte har min humor, den kan vara ganska torr ibland. Men det här skrattar jag åt jämt
Har gått och joggat över en mil idag. Jag hade med mig Devil på första rundan, det märks att han börjar bli gammal min lilla gubbe. Strax över 4 kilometer sen låg han och flåsade hemma på hallgolvet när vi kom hem. Andra rundan hade jag sällskap av den HÄR tjejen. Vi tog inte ut oss, men vi traskade på ganska bra. Härligt när man får sällskap, allt blir så mycket roligare då. För er som är fotointresserade så kan jag tipsa er om att kika in hos henne, superbra tips från proffset!
Nu ska jag krypa ner och lägga mig bredvid Emmy för tidigt imorgonbitti blir det ett tufft styrkepass.
Har varit lite ur gängorna, det blev visst lite värre innan det kommer bli bra. Inte ens Villfarelser kunde muntra upp stämningen. Wille har varit krasslig hela veckan, hans medicin är snart slut så imorgon tycker jag han borde blivit bättre. Sedan tre dagar tillbaka så har även Emmy blivit dålig. Hela natten grät hon och hade feber, och idag så har hon skrikit och klagat på aj aj i örat. Jag ringde jouren och fick en tid, jag är ganska övertygad om att hon har fått en öroninflammation.
Lite bitter över att jag inte fick till träningen igår heller, saker kom emellan. Onödiga saker, nej jag är inte bitter inte alls. Om barnen somnar snart så ska jag ta tag i det efter att Emmy varit på jouren. Jag har inte tid att prioritera bort träningen just nu. Kondition är färskvara, även om grundfysiken finns där, och den finns inte heller just nu känns det som.
Inte bara jag som är nere just nu, det verkar vara en återkommande trend hos många i familjen Ilmrud. Charlie och jag har haft våra duster nu varje kväll. Han kan verkligen inte förstå att han måste gå och lägga sig när solen är uppe. Det är orättvist mamma! Han skriker så hela grannskapet hör honom. Man skulle kunna tro att jag slår ungen så pass låter han! En rejäl pipa har han den lilla skruttungen! Men de här diskussionerna blir det varje vår och sommar med några av barnen. Och jag minns själv hur konstigt man tyckte det var. Humöret på topp!
Nu ska jag öppna paket som har kommit på posten idag! Wiiiii har jag någonsin sagt att jag omges av otroligt fina vänner som är bäst på att muntra upp mig ♥
Äntligen kom fredagen! Hur var eran dag? Jag har körde ännu en vab-dag, lilla Emmy hade som jag misstänkte öroninflammation. Tänk att man som förälder bara vet att det är så. Idag mådde hon i alla fall mycket bättre så jag tror att det kan ha värkt hål i örat och att det värsta lagt sig.
Jag tog med Emmy på en promenad, hon älskar att vara ute och skulle helst vara det hela tiden. Men eftersom hon haft feber så har jag inte velat ta ut henne. Hon blev jätteglad för att sitta i vagnen och jag fick några kilometer i benen. Att jogga med barnvagn är så himla jobbigt, eller det jobbiga är att man inte kan använda sina armar under joggen. Löptekniken blir inte den bästa, men däremot så får man definitivt motion. Imorgonbitti blir det en kopp kaffe och jogg utan barnvagn, det ser jag framemot! Engla-Freja vill gärna följa med, hennes grej är att springa. Hon har alltid gillat det och kan springa hur länge som helst utan att bli trött.
Engla-Freja idag…
Adam däremot han springer bara om han måste, eller om han har en fotboll framför sig. Han är lite lat den lilla gossen. Och ofta så kommer han undan med att han är så söt.
Nu till en annan sak, New York! Hur ska jag tänka när jag packar? Så lite som möjligt eller hur? Någon pratade om att man kunde köpa vacumpåsar (heter det så?) för att göra mer plats i resväskan. Är det någon som har erfarenhet? Jag planerar att shoppa en del såklart och vill kunna få med mig så mycket som möjligt hem. Ni vet att jag uppskattar alla era tips, så är det någon som brukar resa lite längre och har bra tips så dela gärna med er!
Nu ska jag krypa ner i sängen och lägga mig bredvid Emmy♥
Efter mina pass i veckan så är jag supernöjd med ett resultat på lite över fyra mil. Jag har precis börjat använda runkeeper, fattar inte varför jag inte haft den appen från början!? De andra apparna var inte pålitliga alls och inte alls lika bra. Apropå appar, jag har kört en annan träningsapp som riktar sig mot kvinnor och mammor nu ett tag. Den är verkligen super! Jag sska fortsätta att träna med den ett tag till sen ska jag presentera den för er.
Baksidan av att jag ökat träningsdosen är att jag dragit på mig ett medialt tibiasyndrom dvs en benhinneinflammation! Fasen också! Mina onda muskler, knivskarpa smärtor och ilningar i benen spräcker ambitionerna. Nu måste jag vila och dra ner lite på tempot. Träna andra muskler och tänka om med träningen ett tag tills det känns bättre.
Istället får det bli några mil på cykeln istället, jag vill verkligen bibehålla konditionen och styrkan. Det är ca tre veckor kvar tills loppet i New York. Jag måste vara smart och snäll mot mig själv nu och inte tänka för ivrigt! Dessutom så är det här inte en tillfällig prestation, tvärtom så har det här blivit en start på något nytt, bättre och sundare. Efter New York så väntar nya utmaningar! Något som jag ska berätta mera om senare.
I helgen så fick min stora pojke mig att brista i tårar. Inte på ett negativt sätt utan på ett fint sätt. Och fasen er om ni har något negativt att säga om det nu. Har ni åsikter så håll dom för er själva! Jag vet att det brukar storma lite extra när jag skriver om tatueringar. Det är fult, trashigt och osmakligt. Ja det är vad jag fått höra tidigare. Men alla ”haters” gå och dö eller nått! Det här är bland det finaste ”jag” fått ♥
Älskar verkligen Victors sätt att visa sin kärlek hehehe. Han är ganska söt fast han måste vara lite tuff ibland. Nu har han mamma intatuerat på handleden. Lite som hundtricket morsan, jag är en varm go och charmig svärmorsdröm som har tatuerat in mamma. Sa jag att han var charmig? Hm!
Tack för alla tips om packning till NY. Jag ska definitivt ta till mig dom. Jag börjar få lite resfeber nu men jag förtränger det så länge jag kan och löser det på plats med en flaska cava, det känns moget och genomtänkt osv.
Nu ska familjen belönas med chokladpudding efter en regnig städdag! Hoppas solen kommer tillbaka snabbt nu så vi slipper att vara inne och städa.
Kände mig fin idag, eller finare än vanligt. Det känns som jag numera alltid går omkring i träningskläder. Det är ju också fint men väldigt mycket mera bekvämt. När man helt plötsligt ska ta på sig ”vanliga” kläder så känns det ovant. Dagens aha var när jag provade kläder och de satt löst. Hejdå till min osvarvade kropp och hej till min gamla (nya) kropp som sakta men säkert kommer tillbaka. Mina kläder i garderoben har saknat dig och mina nya kläder är ivriga att få använda dig hehehe! Jag älskar kläder, osunt mycket tror jag. Jag har fått det av min mamma. Min mamma har antagligen mera kläder än vad som rymmer en fotbollsplan. Okej jag överdriver lite men det är inte långt ifrån. Min mamma skulle kunna bli en ”oldie” fashionblogger som inspirerar med outfits, smink och annat som hör till. Smink, undra om hon inte har lika mycket smink som kläder? Hon kanske skulle börja vlogga, göra teturiols på hur man sätter en bra makeup. Varför inte eller hur?
Om någon frågar min vilken stil jag har så kan jag inte riktigt svara på det. Jag gillar att blanda olika stilar och jag gillar att förändra. Men återkommande så får jag höra att jag ofta har på mig lite ”tantiga” kläder. Det kanske stämmer, jag gillar söta blusar och tantklänningar. Jag hade en fas i mitt liv när jag gick i bagybyxor, tajt kort t-shirt och filaskor. Pappa blev tokig på mig när jag snodde hans gamla kostymbyxor men fasen vad snygg jag var! Jag tror inte att jag någonsin kommer att ta tillbaka den stilen.
Jag har fått hem mina nya italienska Superga skor. Ååå jag ÄLSKAR dom! Ni som gillar converse, prova ett par Superga ni kommer inte ångra er. De finns i olika färger och passar till allt!
Prisvärda, snygga och supersköna! Ni hittar dom HÄR!
Nu måste jag fråga er som vet, och snälla du som kommenterade om att jag inte skulle glömma att ansöka om ESTA-visumet innan jag åker till New York. Vad är ESTA-visum och varför behöver jag det? Trodde bara man behövde visum om man skulle stanna en längre period? Hjälp jag blir så nervös, berätta gärna för mig. Tur jag har er som håller reda på mig.
Idag har jag haft en vilodag! Benhinnorna har inte gjort ont på hela dagen, men jag måste nog tyvärr hoppa över att springa imorgon också för säkerhetsskull. Istället ska jag cykla, om vädret tillåter. Det har ju varit sjukt deppigt väder nu några dagar. Kallt och regnigt. I NY så är det varmt, ååå vad jag längtar! Mirka och jag pratade lite om hur man ska packa idag, hon nämnde också att hon uppskattade era tips. Mirka har förresten bytt bloggportal och är numera egen, ni hittar henne HÄR!
Berättade jag att jag fotograferade min barndomsvän Madde idag? Hon är så vacker, hon klär i magen och det strålar om henne! Tänk att hon efter sååå många års längtan äntligen ska få bli mamma. Jag fick liksom bita mig i läppen för att inte börja tjuta. Efter allt hon har gått igenom, det var verkligen hennes tur att bli berikad med ett barn. Min glädje är obeskrivlig. Jag är så glad att jag får vara del av hennes liv, vi har en fin och sann vänskap! Var rädd om era vänner ♥
Imorgon börjar dagen tidigt, jag ska boka in möten i Stockholm. Planerar en liten tripp dit i veckan, jag har fått äran att få vara med i en liten produktion. Jag älskar verkligen att jobba med media. Dessutom så ska jag träffa några helt fantastiska kvinnor!
Godmorgon! Här är det fjärilar i magen inför inskolningen på nya skolan. Grabbarna är fnittriga och vill bara komma iväg. Roligt att träffa nya kompisar, och samtidigt läskigt. Idag ska barnen få se mera av skolgården och de osynliga gränserna. Jag misstänker att de gränserna kommer att passeras både en och två gånger hahaha.
Att få fotografera min barndomsvän och hennes vackra mage gjorde att jag fick tårar i ögon. Så efterlängtat barn, precis som alla andra barn såklart men vägen hit har inte varit lika enkel som för en del andra kanske. I tolv år har Madelen försökt att bli gravid som återkommande har slutat med tårar och besvikelse. I tolv år med hjälp av olika metoder så har det inte gått. Jag har delat sorgen med henne, samtidigt som jag undertiden själv berikats med nio friska barn. En känsla som är svår att beskriva. Lite som att slitas mellan glädje och sorg. Madelen har självklart varit glad för min skull varje gång jag fått barn men samtidigt så vet jag att hon burit en stor sorg inom sig. De säger att de inte kan ge mig någon förklaring på varför jag inte kan få barn, men de sa att jag antagligen aldrig skulle kunna få ett eget biologiskt barn. Ord hårdare än ett knytnävslag i ansiktet. Ord så starka att de kunde ta död på livet. Vad svarar man på det? Hur stöttar man sin absolut bästa vän genom något sådan? Varför ska sorg och glädje ligga så nära varandra?
Varje gång jag väntat barn så har det varit den lyckligaste tiden i mitt liv, varje graviditet har varit lika speciell. Men varje gång jag har berättat det för min vän så har det gjort ont i mig. Till slut accepterade hon det faktum att hon själv aldrig skulle få uppleva det, hon var med när jag födde barn och det var som hon sa det närmaste hon någonsin skulle kunna komma. Jag var ensamstående och gravid med mitt tredje barn, att ha henne vid min sida var tryggt. Det var den lyckligaste stunden i livet och helt självklart att dela med henne. Att låta henne få uppleva det var det finaste jag kunde ge henne.
Jag har alltid vetat!
Men på något sätt så har jag alltid känt på mig att hon skulle bli mamma. Så många gånger som jag avslutat våra långa samtal om barn genom att säga att jag vet att du kommer bli mamma en dag och du kommer bli den bästa mamman någonsin! Hon har blivit arg på mig, förståeligt kanske men känslan har alltid funnits där. Jag vet inte varför men den har det. Jag har alltid vetat! Den dagen i oktober när Madelen ringde mig och grät och sa att något var fel blev den lyckligaste dagen i hennes liv. Något chockad så fick hon se det lilla tickande hjärtat på en skärm på sjukhuset. Jag grät hejdlöst, kunde inte sluta och känslan var helt otrolig! Det hon kände då finns det nog inte ord för. Hon kunde inte prata på några timmar. Ååå jag är så lycklig för att jag fick dela just den stunden med henne! Madelen har sin underbara Fredrik vid sin sida, men vi brukar skoja om att den här bebisen kommer ha två pappor, glad över att han vill dela med sig av våran Madelen och känner mig otroligt hedrad över att de vill att jag ska vara med på förlossningen ♥
Jag har själv aldrig låtit mig fotograferas när jag varit gravid något som jag ångrar så himla mycket idag. Det blev jättemånga fina bilder på Madelen, nu har vi förevigat världens vackraste mest efterlängtade mage och lilla Alice kan komma ♥
![blogg_morsdag_[1]](http://blogg.alltforforaldrar.se/madeleineilmrud/files/2016/04/blogg_morsdag_1.jpg)
