Hemskt ledsen för min frånvaro. Det känns ärligt talat som jag precis fått tillbaka mitt liv. Pånyttfödd! Jag sitter upp och har i denna stund inte ont. Förstår ni hur värdefullt det är? Hela dagen igår och natten till igår så har jag legat i sängen och gått omkring i huset som en zombie. Man kan säga att jag har haft en topp av endosmärta som nästan ätit upp mig inifrån och ut. Jag har ganska hög smärttröskel och ger inte upp i första hand. Jag är en fighter och försöker i alla lägen att hålla mig över ytan. Men efter det jag gått igenom nu så är jag glad att jag lever! Jag vet det låter kanske väldigt dramatiskt men jag har inte varit med om något värre. En ihållande smärta i hela magen upp under revbenet och runt i ryggen, som tandvärk fast inte i tänderna gånger tio. Ett illamående som om man drabbats av kräksjuka fast spyorna inte kommer och så lite feber på det! Hade någon fråga mig om jag ville att någon skulle ”släcka lyset” åt mig så hade jag tackat ja alla gånger, så ont hade jag! Jag som alltid har tyckt att folk som valt att avsluta sitt liv varit egoistiska svin, men nu kan jag se det med helt andra ögon. Jag fattar att folk tar livet av sig. Det är fan tragiskt och väldigt hemskt, och jag skäms över att jag ens skriver det och har känt det. Jag skulle ju aldrig gå så långt för jag skulle be om hjälp men bara själva grejen, det finns de som lider såhär varje dag och det får mig ledsen. Det är så fruktansvärt. Jag har en gång blivit erbjuden smärthantering, men jag har känt att jag haft det under kontroll. Jag har mina speciella källor där jag hämtar energi. Genom min familj, mina djur, min musik och träning. När jag är ensam hemma kan jag sitta vid mitt piano och bara blunda medan jag låter noterna bara komma, med rätt andning så mår jag också bättre när det är tungt. Och när man haft en svacka pga av smärta kunna komma tillbaka och börja träna och motionera.
Vänner, det finns inget som är så betydelsefullt som vänner när man mår dåligt. Jag har haft en del vänner som inte visat sig vara vänner. Sådana som bara utnyttjat en till sin egen fördel. Usch för sådana sk vänner!
Idag fick jag till 5 km i spåret och det kändes så himla underbart! Träning är den bästa medicinen och tillsammans med människor som uppmuntrar så blir allt så mycket roligare. Jag är så taggad inför New York! Att få träffa alla inspirerande kvinnor, träna i central park och springa tjejmilen tillsammans med SpringTime!
En annan sak som jag faktiskt tagit till mig från er bloggläsare med erfarenhet av endometrios är att tänka på att äta laktosfritt. Jag ska testa, jag drack kaffe med laktosfri mjölk i kaffet (ja jag vet att jag ska undvika kaffe och ja jag kämpar med det!) och jag mår bättre. Laktosfritt kanske kan hjälpa mig mer än vad jag trott!?
Ta hand om er och kramas mycket!
Kram / M