Vilken dag! Både jobbig och på något sätt lite lättande. Vi har tagit ett beslut om våran ena kattunge, det kändes inte rätt av olika personliga anledningar att katten skulle flytta dit den skulle flytta så därför har vi ändrat oss. Jag hade inget hört på en månad, inga frågor ingenting! Hur mår lille kissen? Jag längtar tills jag får honom! Kan jag få en bild på honom? Ja typ så eller vad som helst, bara något liksom. När man skaffar en ny familjemedlem så är man ju exalterad, längtar och nästan tjatar ihjäl uppfödaren om nya bilder hela tiden. Jag vet ju själv hur det var när vi skaffade Devil, han är idag strax över nio år. Som jag längtade efter honom. Mejlade varje dag tills vi äntligen fick honom. Precis likadant har det varit med alla våra djur. Känns verkligen jättetråkigt att det blev såhär och ännu mera då det var en vän som skulle ha honom. Så blev jag kallad för oseriös uppfödare av en bekant till henne på Facebook och skulle hennes uppfödare i sin tur få höra om detta så skulle hon bli tokförbannad och då var hon veterinär minsann och bla bla. Jag förstår besvikelsen men känns det inte rätt så gör det inte! För att tillägga, personen i fråga skulle inte betala en spänn för katten (just för att hon är min vän)! Vi pratar en renrasig Ragdoll med stamtavla, där jag står för ALLA kostnader. Nåja, jag har följt mitt hjärta och efter dagens behov av att svärta ner mig offentligt så känns det inte mer än rätt! Jag pratade med en av mina uppfödare och hon skällde på mig varför ger du bort en raskatt? Och ha inte dåligt samvete för att du faktiskt följer ditt hjärta! Det ska kännas rätt! Och visst är det så…
Den lille killen har ett nytt tilltänkt hem och jag tror det kommer bli toppenbra!
Engla-Freja har varit hemma idag. Hon var på vårdcentralen igår och vet ni hon hade en ordentlig halsfluss. Jag visste ju det! Efter så mycket problem med min egna hals så har jag blivit expert på ämnet. Någon kommenterade liten naivt att man inte kunde vara hemma för lite ont i halsen, och att lite halsont inte alls kunde vara början på en halsböld. Men halsflussbakterier ska man inte leka med, de kan bli jättefarliga om det vill sig dåligt. Hon fick antibiotika i tio dagar så nu jäklar ska vi bli kvitt bacillerna.
På eftermiddagen så fick jag till ett litet styrkepass. Jag har inte alls hållit igång träning på samma jämna nivå de senaste veckan. För ett tag sen när jag började träna igen så tog jag några förskräckliga förebilder. Något som jag hade tänkt att presentera och visa när jag nått mitt mål. Men jag tänker att jag kan ge er en sneak preview. Jag har haft samma kläder på mig vid alla före och efterbilder vid alla fototillfällen. När man kollar ordentligt så har det nog hänt lite med kroppen.
Det blev ett herrans liv om att jag skulle blåsa ut magen och dra in magen och att det är tagna vid samma tillfälle osv. Så är fallet definitivt inte! Jag hade inte ens tänkt att dela med mig av några resultat ännu men tyckte ändå att det var roligt att ge er en sneakpeak. Därför valde jag att ta bort korten och faktiskt hålla mig till planen att visa skillnaden när jag nått målet. Men då blev det liv för det så här har ni skillnaden igen då! Exakt såhär blev det efter förra graviditeten också när jag tog tag i träningen och la up före och efterbilder. Du har redigerat bilderna bla bla bla! Lägger upp även de bilderna så ni får se hur skillnaden såg ut då!
Jag har en lång bit kvar, men det här är en bra början. Och kan jag så kan du! Den bästa motivationen som jag alltid brukar ha i bakhuvudet är Im working on myself for myself ang by myself. Kloka ord.
Tänk vad hemmaträning kan göra för kroppen. Det behöver inte bli svårare än vad man gör det. Ser framemot bilderna jag kommer kunna leverera i juni i samband med tjejmilen i New York. Hur har kroppen förändrats från dag ett till då (nu).
Passar på att slänga ut en liten förfrågan här bloggen. Fotografer i New York, vem rekommenderar ni att jag tar kontakt med? Ge mig alla tips ni kan!
Kram / Madeleine