Idag har vi varit ute i trädgården hela dagen. Vi passade på när solen äntligen ville visa sig. Det har faktiskt känts som höstväder några dagar, man blir ju deprimerad. Sommaren kan väl inte redan vara över?
Min lilla Emmy, min lilla solstråle. Hon är i en härlig ålder nu, snart två år. Upptäcker allt, pratar oavbrutet och går och sjunger. Sen har hon kommit in i en mindre härlig tvåårs trots som hörs över hela kvarteret ibland hahaha.
Jag kan sitta och titta på henne i flera timmar. Lyssna på hennes lekar och skratta åt hennes knasigheter. Så ibland stannar hon upp och försvinner in i sin egna lilla värld. Jag undra vad dom tänker på egentligen? Tittar jag på Victor så får jag en frågande blick vad glor du på mig för morsan?! Alla åldrar är väl charmiga i sig va hahahaha. Häromdagen brottade han ner mig på golvet, nej jag har ingen chans längre. Snart nitton bast, nittiotvå kilo och hundraåttiofyra centimeter lång. Det är kört. Ibland påminner jag honom om att när jag var i hans ålder så hade jag två barn och slet som ett djur för att få ihop allt jaja det var du morsan, alla väljer vi olika haha. Men jag vet att han förstår, han måste bara jäklas liiiite.
Vi rensade ogräs idag. Tuvis är en riktig liten rackare på att hjälpa mig i trägården. Bättre hjälpreda är svårt att hitta. Sen tog jag ett varv med gräsklipparen, Emmy pep iväg fort som bara den. Hon är livrädd för gräsklipparen, antagligen för att den låter högt. Känns skönt att ha röjt lite ute idag, är det fint väder imorgon också så ska vi fortsätta i trädgården. Annars blir det fullt upp inne i huset, står inför en del förändringar här hemma som kommer kräva en hel del arbete. Pust och stön. Vi hoppas på sol då 
Gick själv och funderade lite i min egna värld idag. Snart ska jag börja cykla racer, det är lika bra att börja redan nu. Nästa år blir det vätternrunda och några hundra mil i benen är nästan ett måste. Men jag ska erkänna, jag är livrädd! med risk för att detta låter bimbo – jag kan inte ens laga en punktering hahaha! Men jag skulle säkert klara det om jag provade. Och skorna, tanken på att skorna sitter fast i tramporna. Usch vad obehagligt. Jag kommer se ut som bambi på hal is, men alla är barn i början. Jag såg att det var några av er som undrade lite mera ingående om tjejmilen i New York, jag gör ett nytt inlägg om det
Jag vill tacka er från djupet av mitt hjärta!
Igår grät jag. Grät av lycka och av kärlek! Ni, mina bloggläsare är helt jävla amazing ♥ Och mina fina kollegor, ni vet vilka ni är! Love you! Jag pratar förstås om Kevork och insamlingen. Nu börjar jag lipa igen, määähäää! Jag vill krama och pussa er allihop. Då kan ni tänka hur Kevork och hans familj känner!? De är överväldigade, och helt mållösa. Jag pratade precis med Kevork. Jag vet inte vad jag ska säga, det finns så godhjärtade människor. Jag hör hur han börjar gråta och jag säger att det är okej. Efter en stund när han har samlat sig hör jag ett litet skratt herregud jag låter som en kärring. Men att gråta är ju faktiskt helt okej. Vi pratade om hans behandling, vad han hittills gått igenom. Det är så mycket men vi pratade lite om allt. Och för att förtydliga det hela så är det inte bara en alternativ medicinering han genomgår i Tyskland, utan en kombination. De tror på en blandad behandling istället för som i Sverige där man inte tror på alternativ medicinering. Skillnaden är också att i Tyskland så tror dom sig kunna hjälpa Kevork, i Sverige erbjuder man enbart cellgifter i tablettform vilket Kevork blivit väldigt sjuk av. Man chansar inte när det handlar om ett människoliv, man testar väl allt!? Kevork gör allt för att bli frisk, för att hålla sig vid liv för sin femåriga sons skull, för sin frus skull och hela hans familj skull. Eftersom svensk vård inte vill ge honom IRE behandling som finns i Uppsala så måste han betala för den själv. Och det är därför är han såååååå tacksam över att vi hjälper honom, utan oss är han chanslös! (Läs hela mitt inlägg från igår HÄR!)
Kevorks privata bilder som han gärna vill dela med sig till er som hjälper honom ♥
En behandling med IRE eller ECT (samma sak fast dom gör på ett annat sätt utan nålar för att minska infektionsrisk) kostar väldigt mycket pengar, alltså jättemycket! Tillsammans så har hela denna resa kostat 140 000kr. Han måste göra minst tio stycken behandling och har imorgon gjort sin andra. Jag frågade honom hur det känns och om det gör ont? Det tar fyra timmar ungefär, jag får ligga alldeles stilla och det känns som det bränner, som om man blir solbränd. Mellan dom stora behandlingarna så får han många andra behandlingar också. Injektioner som detox, b17 proccluster, han får värmebehandling där de värmer upp kroppen så han får feber vilket gör att kroppen jobbar mer med att döda sådant som är skadligt för kroppen. De har hjälpt honom att förbättra lungkapaciteten genom att han fått syre i två minuter varav de sedan sänker den markant så Kevork fått kämpa mer för att andas, i en timma håller de på så. Det blir långa dagar och vid sin sida har han sin fru Emely. Som ni säkert kan räkna ut så blir själva slutsumman på väldigt mycket. Efter den här resan så kommer han bara att återvända för att göra den stora behandlingen IRE/ETC och då kommer det kosta honom ca 50 000kr i månaden.
När Kevork berättar för mig hur mycket vi har bidragit med så blir jag helt varmt i kroppen, tillsammans är vi verkligen helt fantastiska ♥ Vi har swishat 32 483kr!!!!! Och inlägget har delats 857 gånger på Facebook!!! Snart alltså en hel månads utgifter för Kevork och hans familj, och det gör honom möjlighet att fortsätta behandlingen medan har fortsätter att strida för att få hjälp i Sverige. Det sista han säger innan vi lägger på telefonen är jag vill tacka er från djupet av mitt hjärta!
Nu hejar vi på Kevork och fortsätter att stötta dom till 100% Dela gärna inlägget för att hjälpa ♥
Swisha på 070-4672016
Eller sätta in på bankkonto Länsförsäkringar: 9024 1714062
KRAM / Madeleine